tisdag 8 november 2016

En nationell byggnadsvårdsorganisation

Snart har det gått ett år sedan jag blev projektledare för projektet "Byggnadsvårdscentrum Kuggom" placerat i Traditionscentrum Kuggom i gamla Pernå, som numera är en del av det nya Lovisa.
Under projektets gång har det blivit allt klarare för mig, att det i Finland finns utrymme för en nationell byggnadsvårdsförening, i stil med Byggnadsvårdsföreningen i Sverige och denna organisation kunde mycket väl placeras i Traditionscentrum Kuggom.

Inom ramen för byggnadsvårdsprojektet har jag försökt samla mina egna tankar kring en eventuell nationell byggnadsvårdsorganisation och dessa tankar tänkte jag publicera här nedanför.
Jag är öppen för all form av idéer och feedback, så om du har någondera så hittar du mina kontaktuppgifter HÄR.

- Tankar kring en nationell finländsk byggnadsvårdssammanslutning


Utgångsläget


Tanken på en nationell finländsk byggnadsvårdssammanslutning har uppenbart existerat under en längre tid på många olika orter i Finland, men steget till att organisera byggnadsvårdsbranschen på ett nationellt plan har ingen lyckats ta fullt ut ännu.
Många föreningar har grundats med lokala förankringar i redan existerande kulturmiljöer, men också med avsikter att bygga upp en verksamhet kring mer eller mindre förfallna miljöer.

Mycket av den här verksamheten bygger på entusiastiska frivilligarbetare som har ett gemensamt intresse. Ofta är deltagarna i föreningsarbetet både villiga och tvungna att betala för sitt deltagande i verksamheten. När föreningarna sedan övergår till att förvalta fast egendom, ofta i form av en eller flera byggnader, så kommer lätt behovet av någon form av extern finansiering in i bilden. Så länge det finns projektfinansieringar och välvilliga privata finansiärer fungerar dessa koncept ganska bra. En förutsättning är dock fortfarande entusiasmen kring verksamheten.
En annan grupp byggnadsvårdsaktörer är de kommunala och statliga som ofta är förknippade med bl.a. museala inrättningar och gammal bebyggelse så som t.ex. enskilda byggnader eller hela stadsdelar. Här är entusiasmen ofta också mycket central ifall man vill upprätthålla en verksamhet som kretsar kring de gemensamma bebyggda kulturmiljöerna, men finansieringen av den typens verksamhet är på en lite annan grund.

Det gemensamma för dessa aktörer inom byggnadsvården är intresset för och viljan att bevara kultur- och traditionsrelaterade miljöer på ett, ofta autentiskt sätt. För att kunna göra det finns ett stort behov av att säkerställa att gammal kunskap inte går förlorad. En av de viktigaste uppgifterna dessa byggnadsvårdsaktörer har, är att bevara och vidarebefordra denna kunskap. Det gör många genom att ordna bl.a. praktiska kurser, föreläsningar och evenemang med anknytning till byggnadsvårdskunskap.

Det centrala i denna verksamhet är symbiosen mellan kunskapen och kulturmiljöerna. För att kunna bevara och underhålla en värdefull kulturmiljö behöver man kunnigt folk som känner till traditionella metoder och material, men likaväl är de kunniga hantverkarna beroende av den bevarade kulturmiljön, för att kunna upprätthålla och utveckla sin kunskap.

Många av de miljöer som är förknippade med ovan nämnda byggnadsvårdsverksamhet är, som tidigare nämnts ofta museala eller gamla offentliga fastigheter som används för dagtida verksamhet och gamla bostadshus som används som fritidsbostäder främst sommartid, dvs. bekvämlighetskraven är inte så höga och byggtekniska ingrepp kan göras stegvis under en längre period och ofta med mindre ekonomiska resurser.

Många av byggnadsvårdsaktörerna fungerar mycket lokalt och skall även göra så, eftersom kulturmiljöerna är lokala. 

Visionen


Som nämndes här ovan, så finns det en hel del byggnadsvårdsaktivitet i landet och till en del håller man på att organisera sig, men jag ser flera orsaker till att bilda en takorganisation för all byggnadsvårdsverksamhet.

Fast vi har lyckats bygga upp en skyddsmekanism för och ett underhåll av redan identifierade kulturmiljöer med alla sina särdrag relativt bra, så finns det byggnadsvårdsområden som behöver stöd – de kommande gemensamma kulturmiljöerna och bl.a. privatägda kulturmiljöer och miljöer som inte för stunden gör anspråk på att vara kulturmiljöer, men i det långa loppet är eller blir en del av vår kultur- och traditionsidentitet.
Dessa miljöer löper risk för att förstöras om de inte uppmärksammas och försvaras. 
Riskerna gällande privatägda och oskyddade kulturmiljöer ligger bl.a. i de nationella byggbestämmelserna, som tvingar fastighetsägarna till delvis irreversibla byggtekniska åtgärder i samband med större renoveringar och ombyggnader. Byggbestämmelserna tar i dagens läge inte tillräckligt hänsyn till  kulturhistoriska värden i förhållande till exempelvis kortsiktiga driftskostnadsinbesparingar.

För tillfället verkar byggnadsvårdsfältet vara splittrat i den mera bevarande och museala falangen och den mera byggtekniska falangen som förespråkar och också jobbar för traditionella byggtekniker och -material inom nybyggnation. Båda grupper behövs för att kunna ta vara på vårt bebyggda kulturarv och därför är det viktigt att dessa olika intressegrupper kan enas i en gemensam sammanslutning som bl.a. skall föra det bebyggda kulturarvets talan inför den statliga och kommunala tjänstemanna- och politikerkåren.

En mycket central roll för en ny sammanslutning är att vara en opinionsbildare då det gäller den bebyggda miljön och byggnadskultur. Man måste ta avstamp i den beprövade och bevisligen fungerande byggnadskultur som har bevarats, ta lärdom av den och anpassa den till dagsläget. För att kunna göra detta på ett trovärdigt sätt i dagens samhällsklimat så kan man tyvärr inte enbart peka på det gamla beprövade.

Många av dagens problem med sönderrenoverade traditionella byggnader och misslyckade nybyggen har sitt ursprung i okunskap och oförmåga eller ovilja att se byggnadsfysiken i sin helhet.
Uppenbart finns det idag också en beställning på en nationell byggnadsvårdssammanslutning inom det nordiska byggnadsvårdssamarbetet och man skall inte dra sig för att kommunicera med och ta lärdom av de övriga nordiska ländernas organisationer.