tisdag 8 december 2015

"Byggnadsvårdscentrum-Perinnerakentamiskeskus Kuggom"

Här kommer en kort presentation av det projekt, som startades förra månaden och för vilket jag blivit vald till ansvarig projektledare.

Idéen att bygga upp ett byggnadsvårdscentrum utvecklades då det blev klart att folkhögskolan i Kuggom i Lovisa skulle läggas ner. Inom Kuggomskolan hade det redan under ett drygt decennium funnits tankar på att ta upp byggnadsvård inom ramen för kurs- och utbildningsverksamheten, eftersom en stor del av de delområden inom hantverk som stått för skolan kurs- och utbildningsutbud kunde anses ingå i begreppet byggnadsvård. Projektet kan också ses som en vidareutveckling av det byggnadsvårdsprojekt som genomfördes i regionen Östnyland av SILMU rf under perioden 2012-14. Under det projektets gång visade det sig finnas ett stort behov av att ta vara på och dela vidare den kunskap, som ännu finns kvar idag gällande gamla byggtekniker och byggnadsvård. Projektplanen sträcker sig över tre år och de 15 första projektmånaderna finansieras till 70% med LEADER-medel och till 30% med stöd från Svenska Kulturfonden.

Utdrag ur projektplanen:

 ”Målsättningen är att utveckla ett hållbart koncept för upprätthållandet av ett byggnadsvårdscenter i regionen Östnyland, som kontinuerligt kan stå till tjänst med information, kursverksamhet, utflykter, resor, internationellt kunskapsutbyte och i det långa loppet även yrkesutbildning inom byggnads- och landskapsvård.
Projektet skall utmynna i en verksamhetsmodell som bereder möjligheter för byggnadsvårdsamatörer att bygga upp, men också utvidga sina kunskaper inom byggnadsvård. Byggnadsvårdscentret skall bidra till att bevara vårt byggtekniska kulturarv i regionen för kommande generationer.
Projektet skall också utmynna i en verksamhetsmodell som bildar grunden för yrkesrelaterade utbildnings-, fortbildnings-, forsknings och dokumenteringsmodeller för professionella byggnadsvårdare
Byggnadsvårdscentret skall vara aktivt i samhällsdebatten gällande dagens byggteknik, förordningar och lagstiftning.”

Med hjälp av dessa målsättningar strävar projektet till att sprida traditionell byggnadskunskap och höja på byggnadsvårdsbranschens anseende som konkret aktör inom byggbranschen och som seriös aktör i samhällsdebatten gällande byggteknikfrågor.

Projektet, som inte begränsas språkligt till enbart svenska, har sin verksamhetspunkt i Traditionscentrum Kuggom, som ger möjligheter till kontorsfaciliteter, föreläsningsutrymmen för föreläsningar och seminarier, traditionell byggnads- och gårdsmiljö och verkstadsutrymmen för praktisk verksamhet. Vid behov kan traditionscentret även stå till tjänst med kost och logi. Utöver verksamheten i Traditionscentrum Kuggom så strävar projektet till att kunna ordna praktiska kortkurser ute i bygden.

Projektet bygger på samarbete olika aktörer emellan och de viktigaste samarbetsparterna hittar vi bland personer och organisationer som äger eller förvaltar gamla byggnader och kulturmiljöer, men även bland aktörer som har sakkunskap inom byggnadsvård. Till sådana aktörer räknas bl.a. museer, trossamfund, myndigheter, universitet, hembygds- & kulturföreningar och byggnadsvårdsrelaterade institutioner i våra närmaste grannländer.

Min inställning och vision

Jag, som driver projektet är utbildad träbåtsbyggare, men efter en kortare tid inom båtbranschen sadlade jag om till traditionellt snickeri på grund av mitt intresse för gamla byggnader och traditionell byggteknik. Tanken på att vara med om att skapa ett byggnadsvårdscentrum i Östnyland har mognat under ett drygt decennium.

Förutom att kunskapen om traditionella byggnadskonstruktioner, -metoder och –material bör bevaras, dokumenteras och spridas vidare för att kunna bevara vårt bebyggda kulturarv för eftervärlden, så finns det ett behov för att upprätthålla en offentlig debatt kring traditionellt byggande.

Då det gäller byggnadsvård i samband med fritidsbyggnader, så kommer man mycket långt med hjälp av att anpassa sig till det gamla tankesättet, lära sig mera om traditionella metoder och material och framför allt är det frågan om att tro på sig själv och våga göra. Det gäller att komma ihåg att en mycket stor del av de byggnader som faller under rubriken byggnadsvårdsobjekt är planerade och uppförda av ”vanliga”, icke byggtekniskt utbildade personer, som uppförde husen i syfte att själva bo i dem.

Som varje aktiv byggnadsvårdare vet, så uppstår de stora problemen då man är en byggnadsvårdare som vill renovera eller sanera ett gammalt hus för permanent boende. Det är i detta sammanhang som samhällsdebatten behövs eftersom en stor del av problemen kan undanröjas med mera kunskap och rätt attityd hos de ansvariga tjänstemännen.

Dagens problem med ”sjuka hus” gällande såväl renoveringar, som nybyggnation är ett direkt resultat av att byggindustrin och därigenom också lagstiftning och förordningar har avstått från tankesättet att vår bebyggda miljö skall ses som en helhet som existerar i samklang med geografi, topografi och klimat – med naturen helt enkelt.

Genom att höja på kunskapsnivån gällande traditionella byggnadsmetoder och –material hjälper man inte bara till att bevara vårt bebyggda kulturarv utan man bidrar också till att styra bort dagens lagstiftning och förordningar från den destruktiva riktning som idag tyvärr ganska långt stakas ut av byggnadsindustrins kunskapsnivå om främst företagsekonomi och vinstmaximering...


Niklas Grönroos

Traditionscentrum Kuggom