lördag 7 november 2015

Fukt på fel ställe...

Då jag för några dagar sedan besökte vårt torp i skärgården, så stötte jag på ett fenomen som jag skall uppmärksamma nu.
Det hänger ihop med fuktvandring och naturens mekanismer i samband med fuktvandring.
Som det så ofta kan vara på hösten och våren, så hade vi en situation då dagstemperaturerna kan klättra upp till närmare 10 grader celsius, medan natt-temperaturerna  å sin sida sjunker ner under fryspunkten. Det är i sig inte relevant ifall temperaturen är över eller under fryspunkten, utan temperaturskillnaderna är det som är avgörande i samband med fenomenet.
Orsaken till att jag tar upp det här temat är det faktum, hur fönstret såg ut i sovrummet;


Helt tydligt ser man imma på fönstret och vad det berodde på avslöjade termometern.



Temperatursvängningarna gör att vi under den tid av året som dagarna är korta lätt har den situationen att innertemperaturen i en ouppvärmd fritidsstuga periodvis ligger under yttertemperaturens nivå. Det var precis det som var fallet i vårt torp.













Som man ser på bilderna av fönstret, så är det imma på innerbågens glasruta, men...


...vattnet i gasform som har kondenserat på glasrutan är inte på insidan, utan mellan fönsterbågarna, på den inre rutans utsida – hur det har gått till och vad fenomenet kan innebära i olika situationer skall jag komma till nu;
Som vi vet, så kan varmare luftmassor innehålla mera vattenmolekyler, än kalla luftmassor. Det är ett fysikaliskt faktum. Resultatet blir att då varm luft, som innehåller en viss mängd vattenmolekyler kyls av, så uppnår den i ett visst skede mättnadsånghalten dvs. mängden vattenmolekyler per liter luft överskrider den mängd vattenmolekyler som luftmassan kan uppta vid denna specifika temperatur. Man talar om daggpunkten, vilket kan ge en vink om vad som händer. Luften gör sig då av med de ”överflödiga” vattenmolekylerna genom att bilda små vattendroppar som i det fria kan ses som dimma eller på kalla ytor som imma, dvs. kondenserad fukt.
Närmare behöver vi inte gå in på de teoretiska fysikaliska orsakerna eftersom inte det heller i detalj är direkt relevant i samband med byggnader, utan kunskapen om att fukt de facto kondenserar på kalla ytor är avgörande.

Gällande dubbla fönster, så är ju konstruktionen sådan, att de inre bågarna skall vara möjligast tätt slutande mot karmen, medan yttre bågarna bör tillåta en viss luftcirkulation. Orsaken är den, att den speciellt under kallare årstider varmare och därmed fuktigare inneluften inte skall läcka in mellan bågarna för att sedan förorsaka kondens på den kallare ytterbågens glas.

Nu kanske du förstod, vad som hänt på vårt torp då innertemperaturen är lägre än yttertemperaturen och innerbågen tätare än ytterbågen - alldeles, den fungerar liksom bakvänt.

I gamla byggnader som uppförts med fuktbuffrande material är detta inte ett problem, eftersom virket, t.ex. karmen eller bågen binder den överflödiga fukten och avger den sedan när omständigheterna är de rätta igen. Det är också denna fuktvandring i samband med temperaturväxlingar som ligger bakom traditionen att sätta en slags renlav som även kallas fönsterlav mellan fönsterbågarna på karmens nedre tvärstycke.

Nu dock till faran;

Bygger man ett hus, eller renoverar ett gammalt hus så att man monterar en diffusionstät plasthinna under ytmaterialet på ytterväggarnas insida, vilket är mera regel än undantag idag så har man skapat liknande omständigheter som de i vårt torpfönster. Närmast den varma inneluften är materialet möjligast tätt medan det släpper fukt igenom de yttre skikten. Teoretiskt är tanken helt rätt och kan fungera helt bra, men det är en riskkonstruktion.
Det som det här förstås också innebär är att konstruktionen med diffusionstäta skikt förutsätter att innertemperaturen är högre än yttertemperaturen annars går det vid plastskiktet som vid vår innerbåge - fukten kondenserar på plastfoliens utsida som resulterar i att isoleringen blir våt. Om isoleringen inte är fuktbuffrande, vilket varken t.ex. bergull eller glasull är så finns det risk för fuktskador i stomvirket.

Ovannämnda fenomenet med kondens på den täta hinnan närmast inneluften, som på bilden på fönstret ovan, är huvudorsaken till att moderna sommarstugor bör ha grundvärme under vintern och varför det är en stor risk att kyla ner byggnader med t.ex. värmepumpar sommartid.

Att konstruera fritidsbostäder på ett sätt så att de måste värmas upp under vintern kan knappast heller ses som ekologiskt och därför borde lagstiftningen ändras så att det måste vara möjligt att stänga av värmen vintertid i t.ex. skärgården där uppvärmda hus kan stå helt oanvända under vinterhalvåret...