lördag 7 december 2013

Ambitionsnivå...

Det finns många olika sätt att försöka definiera sina egna ambitioner och riktlinjer, då man tar sig an att antingen vårda, återställa eller renovera ett gammalt hus.
Många samlar säkert inspiration från tidskrifter, böcker, hembygdsmuseer och i bästa fall har man vänner eller bekanta som har tagit hand om ett äldre hus redan tidigare och då kan man kanske insupa inspiration och energi där.
Om man inte själv tror sig ha förmågan att göra klart för sig var ens ambitionsnivå ligger så kan man alltid anlita sk. experter. Experter finns det i dagens läge nästan 13 på dussinet - den största utmaningen är därför att komma underfund med vilken expert som är den rätta för ens eget objekt...

De tre sista raderna skrev jag nog bara för att distrahera dig lite - det är klart att det inte är någon annan än man själv som vet var man sätter ambitionsnivån! Det är ju ingen annan som skall trivas, slappna av och bo i det gamla huset. Det är man själv som är expert och bildar sig en uppfattning om hur man vill ha det. Det gäller bara att tro på sitt eget omdöme!

Är det viktigast att allting är autentiskt? Är det viktigast att huset byggtekniskt motsvarar den tidsperiod då det ursprungligen byggdes? Är det viktigast att inredningen och ytmaterialen är i en tidstypisk anda? Är det exteriören och gårdshelheten som är det viktiga? Är det modern bekvämlighet med stabil innertemperatur, stora terrasser och flera badrum som är det viktiga?
Nåjo - är det det sista kriteriet som gäller skall du inte se efter ett gammalt hus utan hellre överlåta de gamla byggnaderna åt någon som förstår sig på dem och värdesätter deras genuina charm och förnimmar deras själ. Allt annat är att förstöra ett kulturarv enligt min mening.
Ofta är det också de ekonomiska förutsättningarna som styr ens ambitionsnivå, men det kan ofta visa sig vara helt OK.

Har man bildat sig en uppfattning om sin egen ambitionsnivå så är det bara att sätta igång

Det första steget, ifall man inte har ett objekt redan är förstås att hitta ett. Redan i detta skede påverkar ens ambitionsnivå besluten - torp?, villa?, herrgård? jordbruksmiljö?, skärgård?, skog? det finns många frågor.
När man sedan har hittat sitt objekt så kan det löna sig att anlita någon som känner till gamla byggnader då man inspekterar helheten. Har man bara varit i kontakt med en fastighetsförmedlare så kan det vara mödan värt att be att få träffa säljaren och då är det viktigt att kunna ställa de rätta frågorna.

Här måste jag tyvärr höja ett varnande finger - även fast situationen verkar avslappnad och man får svar på alla sina frågor och det känns bra så är det säkrast att föra protokoll över samtalet, teckna ned alla frågor och svar och sedan be namnteckning av alla närvarande. Tro mig - det lönar sig!
Vi litade på säljarens ord då han sade att det i vårt blivande objekt bl.a. inte fanns plast, att timmerstommen var hel och att köksspisen och bakugnen håller huset varmt vintertid. Vi var alltså inte ute efter ett renoveringsobjekt utan ett oförstört fungerande torp att vårda och ta hand om.
Nu efter köpet påstår säljaren att vi aldrig talat om plast, att han inte visste om avsaknaden av stockar och att eldstaden skulle hålla huset varmt har ingen påstått - de facto verkar det som om bakugnens rök-kanal är igenmurad!
I min terminologi ligget ett dylikt beteende ganska nära bedrägeri. Nåjo, det om det.

Har man sedan lyckats undvika alla fallgropar vid ett fastighetsköp och förhoppningsvis fått fastigheten i sin ägo så gäller det att sätta igång med själva fastigheten.

Att sätta igång med en gammal fastighet betyder inte i första hand att plocka fram verktyg och ringa till grävmaskinsföraren för att få vattenröret och elen nergrävda.
Att sätta igång med ett gammalt hus innebär i första hand att bekanta sig med huset och "lyssna" till själen.
Det kan kanske i början finnas en massa lösningar i huset som verkar fullständigt ologiska och klumpiga, men vänta och känn efter. Det är någon som har kommit på dessa "märkliga" lösningar av någon orsak - den orsaken kanske klarnar efter att man t.ex.har upplevt alla årstider i huset.
Efter ett år har man kanske en helt annan uppfattning om hur rummen skall användas och varför. Det kanske klarnar varför en veranda som verkar malplacerad är just där den är osv.

 Har man sett ett gårdstun då det är slybevuxet och fullt med vildvuxna hallonbuskar och småträd i slutet av sommaren så kanske man inte behöver göra annat än vänta tills våren för att få en ganska klar bild av hur trädgården sett ut tidigare. Då kanske en hel del förblir oförstört och då gör man inte en massa jobb i onödan.
Det kan t.o.m. hända att man någonstans hittar gamla fotografier, ritningar eller andra föremål som skvallrar om husets förgångna och som visar sig vara av stor betydelse för ens ambitioner.

Under det första året lönar det sig också att antingen skaffa litteratur i ämnet byggnadsvård eller ifall man har det från förut, så lönar det sig att läsa den på nytt. Innehållet får en helt annan innebörd då man har ett konkret objekt.

Det bästa sättet att bli en bra byggnadsvårdare är att läsa olika författares böcker. Alla författare har sina specialområden och svagheter och om man har läst många olika böcker så lär man sig att sålla bland metoderna och råden. Själv tycker jag att sk. handböcker, dvs. böcker med praktiska råd och exempel är de bästa. Det finns nog en massa böcker och framför allt tidskrifter som har trevliga och romantiska bilder på hur man själv också skulle vilja ha det, men det står sällan hur man kommer dit och ibland representerar de något som kallas "i gammal stil" - vad nu det sen' kan betyda.

Efter att man bekantat sig med huset och dess själ under en årstidscykel så kan man börja fundera på åtgärder - då gäller det att hitta duktiga medhjälpare och det är inte alltid lätt.
Det absolut viktigaste är att hitta någon som är genuint intresserad av gamla byggnader och därför tyvärr inte heller kan ge en uppskattning på varken pris eller tidåtgång - en som är intresserad av och känner till gamla byggnader vet att ingen kan förutsäga vad som finns under ytan...   ...men det är sedan ett annat kapitel.

Vissa objekt har stått orörda redan en längre tid...