torsdag 28 november 2013

Inneluftsproblem...

Visst är det beklagligt att vi idag i Borgå igen får läsa om en skola som råkat ut för inneluftsproblem.
Denna gång är det en finskspråkig skola som nyligen har sanerats. De problem man nu har upptäckt finns i den del av byggnaden som är byggd på 1950 talet. Problemen har uppstått i översta våningen och man har anlitat ett företag som är specialiserat på inneluftsproblem - de har gjort diverse undersökningar och mätningar och nu har man kommit fram till exakt precis det som jag i min insändare (se här) sade att kommer att ske i gamla Finnby skola som nu saneras. Experterna har kommit underfund med att problemen beror på, i detta fall takfyllningen som består av - just det - kutterspån!!!

Experterna misstänker att ett tidigare takläckage är orsak till den mikrobtillväxt som finns i mellantaket - och vad gör man då? I dagens Finland så TÄTAR man mellantaket. Det har gjorts en gång under tidiga hösten, men det lyckades inte så nu rekommenderas det att det skall tätas ännu mera och att man skall skapa ett klart undertryck i mellantaket. Det kan ju låta som om det hela är logiskt - då kommer mikroberna från mellantaket inte in i klassrummen.

Men vad kan då vara orsaken till problemen på riktigt?

Jag misstänker att avstängning av ventilationen under nätter, veckoslut och skollov i kombination med ett undertryck i byggnaden är en stor bov i dramat.
En helt oundviklig naturlig process är att varm och därmed relativt sett fuktig luft stiger till fastighetens översta våning och meningen är att detta skall motarbetas med hjälp av en maskinell ventilation, vilket delvis kan lyckas ifall den är påkopplad kontinuerligt. När man gått in för att stänga av ventilationen stundvis, så tillåter man den naturliga värme- och fuktvandringen under de perioder då ventilationen är avstängd vilket betyder att fukt i ångfas (torrt vatten) vandrar in i mellantaket och ångan kondenserar troligtvis i fyllningen.

Detta är inget problem i sig, eftersom konstruktionen är sådan att fukten tack vare spånens hygroskopiska egenskaper vandrar vidare till fyllningens övre yta där fukten sedan avdunstar - så var det troligtvis tänkt från början på 1950-talet.

Senare har man installerat en ventilation som nu på senaste tid använts på ett fullständigt förkastligt sätt.
Fukten har precis som tänkt stigit upp i fyllningen där den kondenserar då ventilationen är avstängd, men sedan då ventilationen slås på skapas det ett undertryck under mellantaket som gör att den kondenserade fukten inte obehindrat kan vandra upp till fyllningens övre yta utan hålls i fyllningen tills ventilationen stängs av igen. Problemet är då bara det att det genast börjar komma mera fukt underifrån före förra nattens fukt avdunstat och sakteligen stiger fukthalten i fyllningen och det blir goda förhållanden för mikrobtillväxt.

Vad händer nu då man beslutat sig för att täta och sedan skapa ett undertryck i mellantaket? Som man redan har kunnat konstatera så har den första tätningen inte lyckats. Den andra kommer inte heller att lyckas fullständigt eftersom den görs av vanliga människor som är felbara. Tätheten kommer att öka, det är självklart, men tätt kommer det aldrig att bli. Det kommer alltid att vandra lite fukt in i mellantaket - precis som sig bör. Tankegången med att skapa ett undertryck i mellantaket är åt rätt håll, men det uppstår en helt uppenbar fråga - varför tätar man då?

Den som har varit uppmärksam i början av inlägget kan kanske nu lägger ihop ett plus ett.

Luften och därtillhörande luftfuktigheten har en helt naturlig benägenhet att vandra uppåt i en byggnad och bildar ett övertryck i översta våningen. Detta övertryck får fukten att vandra ut genom mellantaket till kallvinden och sedan vidare ut i det fria. Det är ytterst osannolikt att något av de hygroskopiska material som finns på denna stäcka någonsin uppnår sådana ihållande fukthalter att det blir goda förhållanden för mikrobtillväxt.

Vad är alltså de rekommenderade åtgärderna nu - jo, att på konstgjord väg skapa detta naturliga förlopp med hjälp av undertryck i mellantaket, som i princip motsvarar ett övertryck under mellantaket i översta våningen men med den skillnaden att man tätar mellantaket först - till vilken nytta? Det försvårar den naturliga fuktvandringen och koncentrerar den till de ställen där tätningen inte lyckats till fullo och där koncentrerar sig fukten med goda förhållanden för mikrobtillväxt som följd.

På detta sätt kan man skapa ett beroende av teknik med kontinuerliga driftskostnader och ett behov av ständigt återkommande små saneringar, med några större saneringar mellan varven.

Vilka slutsatser kommer vi då till? - Undvik att installera maskinell ventilation i efterskott i äldre byggnader som bygger helt och hållet på naturliga mekanismer!

Med dessa konstaterande vill jag inte smutskasta de byggnadsansvariga i Borgå, utan snarare allmänt konstatera att så här gör man i hela Finland och antalet problembyggnader bara ökar.